"All publicitet är reklam" hörde jag Bert Karlsson säga för många år sedan i samband med negativa rubriker på löpsedlarna angående Skara Sommarland.

Och det tål ju att tänkas på ifall det är så i alla lägen eller ej?

Eftersom jag vurmar väldigt mycket om Volleyboll och människorna i och runt den är det just "negativa" artiklar som jag undrar om de rentav ger något positivt åt sporten eller ej?

För efter många år då inte bara jag utan många med mig försöker nå ut med mer volleyboll i media så har den senaste tiden faktiskt en hel del skrivits och hör och häpna fått utrymme i Svt Sporten.

Det handlar om olika oberoende händelser som det skrivits om som jag noterat under hösten och det är följande; Uppsägning av ett proffs där människan/spelaren inte behandlades riktigt korrekt/humant enligt mig utav Örkelljunga . Det satsades pengar på matcher utav Vingåkers egna spelare fast där synden straffade sig själv då de förlorade sin insats. Ligacupens första damfinal blev WO för att Lindesberg redan skickat spelare på jullov. Men värst av allt är Sollentunas Damlagstränare Daniel Glimvert som handgripligen gav sig på en fotograf i Gislaved i lördags. Glimvert jobbar även på Riksidrottsförbundet och har även blivit polisanmäld för misshandel av Värnamo Nyheter!

En anledning till att jag varit/är så passionerad över denna sport är just att det avgörs på varsin planhalva utan fysisk kontakt mellan spelarna och att det i de flesta fall avgörs för att det ena laget spelar bättre än motståndarna på andra sidan nätet.

Visst har det slängts lite gliringar genom nätet till motståndare och funnits upprörda känslor mot domarna, men i det stora hela har även denna gentlemannamässiga sport avspeglat sig vid sidan av plan och det har funnits en härlig familjär stämning inom och mellan klubbarna.

Så frågan är:

Har de nämda rubrikerna ovan givit bra reklam för volleybollen eller enbart dålig publicitet?

/Speakern, Supportern, Busschauffören, Tavelinramaren, fd Spelaren o den helt vanliga människan   

En del måste ju vara petimeter och kan inte acceptera att de åldras och därmed måste det kommenteras att jag råkar fylla 27 ännu en gång     .

Såklart jag är fullt medveten om min ålder, men blir livet roligare för att ojja sig över det eller blir det bättre och roligare genom att mer och oftare känna efter i hjärta och själ om hur du känner dig? Försöker inte heller gå runt och var ett 20årigt poppsnöre. Men att inte vara så förbannat präktig    och kunna bjuda på sig själv är min filosofi   . Plus att storyn med 27år kommer från ett par förredetta volleyboll kamrater. Janne och Lasse som när vi spelade ihop fyllde år och jag frågade hur mycket de fyllde och unisont svarade de 27!

Men då jag med ganska stor säkerhet visste att det inte kunde stämma så ville jag ha en förklaring som jag också fick:

"Så länge man håller på att spela Volleyboll blir man aldrig äldre än 27år"

Och med tanke på alla beachvolleymatcher i somras och bli Årets Rookie så känns 27 helt rätt     

/Speakern

Idag är ingen vanlig dag för det är den dagen som jag för 27 år sedan såg ljuset för första gången   

Och vad mamma och pappa gjorde vid juletid 9 månader tidigare    har jag aldrig fått reda på för jag är ju en Jungfru   .

Ha en fin dag där ute var ni än är!

/Speakern

Har en bra kaffebryggare med avtagbar vattenbehållare så man lätt kan kolla hur många koppar vatten man kranar upp. Brukar skölja ur själva kannan och ha lite vatten stående i den så inte den varma plattan gör kannan torr. Plus att om kokaren skulle få spel så torrkokar den förhoopningsvis inte. Men idag bryggde jag kaffe gick tillbaka till sängen och avnjöt mackor och kaffe..... Men första munnen kaffe slog det mig att jag glömt hälla ur vattnet i kannan så det antal mått kaffe jag lagt på var ju beräknat till 4 koppar inte 7 som vattenmängden blev   

Alltså istället för kaffe blev det kaffevätska    

/Speakern

ps Behöver jag säga att det inte är första gången med denna bryggaren som är så bra   

Indikation på instrumentpanelen att det behövs fyllas på både spolarvätska och kylarvätska. Men jag behöver även fylla på lite vatten i min vattensäng och då undrar jag om det kallas för sängvätska?   

/Speakern

Fortsätter på ämnet vinna då det ju är nästan outtömligt att prata om. Men i detta inlägget handlar det om Paralympics. Det är inte svårt att vid andra tävlingar bli tårögd när hårt satsande idrottare vinner, men i Paralympics där många atleter har vunnit bara genom att komma till tävlingarna och är VINNARE oavsett placering. Men innan dessa spel läste jag en artikel om tävlande som gav sig elchocker i testiklarna eller tom slog en hammare för att krossa en tå och därmed uppnå en bättre prestation......?

Och häromdan när "Blade runner" kom tvåa och anklagade vinnaren för att ha för långa proteser på sina amputerade ben? Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta?

/Speakern

Hej där!

Så har det gått väldigt lång tid sedan sist, men hoppas ni haft semester och skönt utan att sakna mina inlägg alltför mycket?

För egen del har denna sommaren visserligen med vetskap sedan tidigare inneburit dubbelarbete och ingen semester. Men medvetet och självvalt. Så jag e inte bitter   

Mitt honörs talesätt "Var glad för det lilla, så har du mycket att vara glad för" har jag haft som mantra ofta de sista månaderna. De största glädjeämnena denna sommaren har varit att jag tagit tag i mitt långsiktiga mål, OS i Rio 2016   

Vilken gren jag ska delta i är inte bestämt, men åtminstone att vara mindre otränad och ha fått in veckoplanerad träning utav blandade varianter(sporter, aktiviteter) som jag sedan fortsätter med i livet även efter OS 2016. Så första steget var att 1 juli införskaffades ett gymkort där målet är att använda detta två gånger i veckan. Och det roligaste av allt var att få en inbjudan till IFK Helsingborgs och Peter Bäckströms "Tour de Beach". Sex st kvällar över sommaren med beachvolley på Fria bad där lagen lottades ihop efter ett ranking system.  Och även mixat dam och herr. Detta var så otroligt roligt och gav verkligen en riktigt bra start och boost till min träning.

Denna träning ska sägas att jag tar väldigt lugnt och sansat och som ni förstått med ett långsiktigt mål. Så inte 5-6 stentuffa pass i veckan eller så. Utan efter ledorden "Allt är bättre än inget"!

Dels med sunt förnuft med tanke på att denna kropp med x antal otränade och för många kg inte ska skadas och att den psykologiska delen mellan öronen inte ska tappa sugen, för det finns redan för många tappade sugar i världen....

Det positiva med att vara en "outsider" i beachvolley sammanhang är ju att jag varje gång fick en bra medspelare som fick göra grovjobbet medan jag gjorde det bästa av bollarna som kom inom räckhåll   

Men med självinsikten att min kropp inte är snabb eller smidig och ännu mindre kan försöka sig på att hoppa för att försöka smasha eller blocka. Så fick det ju bli att försöka, märk väl att jag skriver försöka vara taktisk.

För att ni ska förstå min inställning ännu mer när jag kommer till poängen så småningom vill jag klargöra att. Det ska givetvis spelas regelrätt. Att sedan både inomhus volleyboll och beachvolley har tillåtelse med tre bollberöringar innebär inte att man måste med att först på tredje bollberöringen slå över bollen. Nej utan det är tillåtet att både på första och andra bollberöringen se till att försöka få bollen över nät. Och jag lovar att hade jag varit i bra fysisk form hade jag strävat efter att få smashläge för att försöka slå en hård otagbar boll. Men som jag tidigare berättat är jag inte i den formen. Så utav de sex omgångarna där jag kunde närvara fem. Blev det mer än ett baggerslag medvetet över till motståndarna planhalva både på första, andra och tredje bollar. Och en hel del blev till vinnande slag. I vissa fall väckte detta stor vrede hos motståndare (de lite yngre) och lite sura kommentarer som "gubba volley" kunde höras. Vilket jag såklart inte brydde mig så mycket om utan kom själv ihåg från yngre år hur retfullt det var när någon äldre med sämre fysik kunde överlista en. Motståndarna hade ju inget dåligt samvete när de istället för att smasha la bollen precis över nätkanten och jag som inte är så snabb inte hann fram. Men inte blev jag sur för det. Så är ju spelet. Och vill man vinna så är ju allt regelrätt tillåtet. Visst en stenhård otagbar smash känns lättare att förlora än ett mesigt pet   

Men en kommentar som är anledningen till detta inlägget är att under en match då jag lugnt och med ett korrekt baggerslag la en lång boll över motståndarna precis innanför baslinjen fick riktigt spydigt och surt "Vill du verkligen vinna på det viset"? 

Då ställer jag frågan var/vem är problemet?
Jag spelar efter min förmåga(oförmåga, orörlig) och andra är snabba, hoppar högt och utgår ifrån sin förmåga. Men då man spelar om poäng för att vinna och regler följs, vad är då skillnaden på en "pet" på tredje bollberöringen som jag inte hinner fram på eller ett bagger på första eller andra bollberöringen otagbart för motståndarna?

Alltså vill du vinna? Hur vill du vinna?

Mitt svar är att så länge det är efter reglerna så spelar det ingen roll så länge det inte blir en regel att bollen inte får spelas över förrän tredje bollberöringen   

Eller kanske du säger att:

"Kan jag inte vinna poängen efter mottagning, pass och ett rejält anfall så vill jag inte vinna"!

Ett litet tillägg är ju att inomhus med sex spelare på plan blir det ju lite annorlunda än med enbart två spelare på beachen. Och på "Tour de beach" var det ju en turnering som det gällde att samla poäng och välja de tre bästa resultaten. En parentes i detta är att jag fick så bra medspelare att jag samlade ihop tredje bästa poängen men blev fyra då det fanns två st tvåor, men årets "Rookie" för en snart 27åring är inte illa   

/Speakern på väg mot OS i Rio

Hej kära läsare!

Sommarlov är det många som har börjat nu så döm om min förvåning efter starten av busstur 506 från Båstad kl.04.50 där min storbildsskärm (fönsterrutorna) givit mig både härlig morgonsol i öster och dimslöjor över landskapet som gör det sagolikt mystiskt. Men även riktig tjock dimma på sina ställen och på väg till bussen när jag körde över Åsen var tempen nere i endast 1 plusgrad.

Men till min förvåning nu som kom i Förslöv. Där stod i morgonsolen två glada tjejer och ville åka med. - Men ni har ju sommarlov! Utbrast jag.

- Jovisst men vi ville bara åka en liten tur (Förslöv-Helsingborg t/r) med "Bästa busschaffissen ever"!

Sånt är ju svårt att inte bli glad för även om klockan inte passerat fem med mer än drygt 10min

/Speakern