Efter ett år fyllt av dubbelarbete och en massa motgångar av varierat slag och storlek såg jag verkligen fram emot en härlig sovmorgon    och ledig lördag innan mer jobb både den 23 o 24 december.

Och följande berättelse/händelse var just när jag var mitt uppe i den inte tänkt att bli något att förtälja omvärlden med. Men då jag muntligt berättat den för en av mina bästa vänner så tyckte både han och jag att det förhoppningsvis kan sprida lite glädje och skratt. Och jag är ju inte blyg för att bjuda på mig även om jag gjort bort mig eller som i detta fall råkat ut för en händelse som kunde fått en helt annan utgång. Så håll till godo.

Första bilden är på min kudde som jag precis lämnat när följande händer.

Som ofta vid sovmorgon vaknar jag först när det är ett visst behov    som gör sig påmint. Men lyckades somna om en dryg halvtimme eller tre kvart. Men uppvaknandet denna gång gjorde ju inte att behovet var mindre utan mer av det akuta slaget då det nästan bubblade ur öronen    om ni fattar vad jag menar?

Inga konstigheter med det tänker ni nu och visst det brukar det ju inte vara. Vilken annan morgon som helst är det ju bara att öppna dörren i sovrummet och knalla ut i badrummet. Men denna morgon möts jag av denna synen när jag ska öppna dörren......

Dörren stängd och inget handtag    .

Hittar ena halvan av handtaget på golvet, men det är den biten utan fyrkantsstaven som ska gå genom dörren. Den biten av handtaget sitter i från utsidan, men inte tillräckligt långt genom så jag kan få på min bit utav handtaget. Och nu börjar det verkligen bli kris med med mitt behov av att "kasta vatten".......   .

Vänder mig om för att hitta något att öppna dörren med och ser samtidigt

Fönstret och funderar på att öppna det och ja ni fattar  . Men det vätter ut mot gatan som visserligen inte är värst trafikerad, men i detta läget hade det garanterat kommit någon. Ska jag ringa grannen om en akututryckning och komma med en skruvmejsel? Inte tid med det heller innan det skulle vara för sent. Ett par strumpor skulle ju kunna offras eller? Men en lysande lösning på problemet dyker upp när jag ser denna tingest

Ja just det det är den lilla påfyllaren som används till ångstrykjärnets vattenbehållare. Men den räcker ju inte långt tänker ni och även jag just då. Men genom att lätta på trycket lite åt gången och tömma behållaren ut genom fönstret fyra gånger så slapp jag strumpvarianten eller hänga ut "den" genom fönstret så nu  kändes det mycket bättre   .

Fast problemet med att få upp dörren fanns ju kvar och allt ansträngande av knip och problemlösning för att lösa "ettan" så började "tvåan" göra sig påmind.....   Och som tur var så hade jag inte lös mage!

Skulle jag ringa grannen nu då? Näääeee inte jag inte. Allt går utom tennsoldater! Så då började jag försöka hitta lämpliga tingestar att öppna dörren med.... Och hur många sådana tingestar brukar man ha i sovrummet? En penna var för smal och grep inte tag ordentligt. En plastgalges ände då? Nej inte den hellre. En gammal klocka med metallarmband? Men då fann jag en annan galge

utav bambu. Storleken på den tycktes inte vara helt fel. Så jag bröt av en bit och så småningom kunde jag få grepp i vredet

och dörren gick att öppna   .

Kolla alltid att rätt bit handtag

sitter på rätt sida av dörren innan ni stänger sovrumsdörren.....

Eller ha ovan avbildade behållare eller bambugalge tillgängligt   

Så började min lediga lördag den 22 december 2012 och dela gärna ifall det gav er ett gott skratt   

/Speakern

"All publicitet är reklam" hörde jag Bert Karlsson säga för många år sedan i samband med negativa rubriker på löpsedlarna angående Skara Sommarland.

Och det tål ju att tänkas på ifall det är så i alla lägen eller ej?

Eftersom jag vurmar väldigt mycket om Volleyboll och människorna i och runt den är det just "negativa" artiklar som jag undrar om de rentav ger något positivt åt sporten eller ej?

För efter många år då inte bara jag utan många med mig försöker nå ut med mer volleyboll i media så har den senaste tiden faktiskt en hel del skrivits och hör och häpna fått utrymme i Svt Sporten.

Det handlar om olika oberoende händelser som det skrivits om som jag noterat under hösten och det är följande; Uppsägning av ett proffs där människan/spelaren inte behandlades riktigt korrekt/humant enligt mig utav Örkelljunga . Det satsades pengar på matcher utav Vingåkers egna spelare fast där synden straffade sig själv då de förlorade sin insats. Ligacupens första damfinal blev WO för att Lindesberg redan skickat spelare på jullov. Men värst av allt är Sollentunas Damlagstränare Daniel Glimvert som handgripligen gav sig på en fotograf i Gislaved i lördags. Glimvert jobbar även på Riksidrottsförbundet och har även blivit polisanmäld för misshandel av Värnamo Nyheter!

En anledning till att jag varit/är så passionerad över denna sport är just att det avgörs på varsin planhalva utan fysisk kontakt mellan spelarna och att det i de flesta fall avgörs för att det ena laget spelar bättre än motståndarna på andra sidan nätet.

Visst har det slängts lite gliringar genom nätet till motståndare och funnits upprörda känslor mot domarna, men i det stora hela har även denna gentlemannamässiga sport avspeglat sig vid sidan av plan och det har funnits en härlig familjär stämning inom och mellan klubbarna.

Så frågan är:

Har de nämda rubrikerna ovan givit bra reklam för volleybollen eller enbart dålig publicitet?

/Speakern, Supportern, Busschauffören, Tavelinramaren, fd Spelaren o den helt vanliga människan