Har massor jag skulle vilja skriva denna måndagen som ju är början på en ny vecka, men även början mot ett slut. Slutet på Engelholmsrevyns föreställningar..... Vi har nu gjort 12st föreställningar plus genrepet och de sista 2 är på fredag kväll och lördag eftermiddag. Så har ni inte varit och tittat finns det som sagt två möjligheter kvar. www.engelholmsrevyn.se

Men ni kanske undrar över  min rubrik? Det handlar om något ganska blankt, fyra anläggningsytor och som rubriken avslöjar går den från 0-120 på under 5 sekunder. Det är inte min nya Mercedes (begagnad men ny i min ägo) och det är inte en ny Koeönigsegg heller. Utan jag pratar om min badrumsvåg  .

Skulle som sagt kunna skriva mycket mer idag, men håller mig till dessa rader ovan så länge.

/Speakern

Måste bara nämna Martin Olafsen i detta inlägg. Inte för att jag känner honom jätteväl eller haft så mycket kontakt med honom. Men det lilla jag har haft har han verkligen satt ett djupt positivt intryck. Och min känsla är att han kommer att genomföra slutet av säsongen på ett likadant sätt som om han fått förlängt kontrakt. Tänker inte just nu gå in mera på turerna kring detta utan hoppas publiken som kommer idag ger en extra stärkande hyllning till Martin utöver det som ni tänker ge ÖVK. Om ni på ett smidigt sätt kan fördröja matchen cirka två timmar så hinner jag också komma och hjälpa till att höja stämningen. Ja inte det "Höja" som Erik Knutsson i Linköpings lag kommer från.

/Speakern 

Alltså ni som läser min blogg och inte känner mig fullt ut ska kanske beakta att mina inlägg på denna blogg ska försöka få er att dra på smilbanden  . Visserligen kommer det ju att vara skrivet med sanningsenliga uppgifter  . Men min självironi om min kropp och dåliga kondition är inte utav den karaktären att jag i verkligheten är deprimerad över det faktum att jag låtit kilona rusa i höjden och konditionen rasa ner under strumplästen. Jag är fullt medveten om vad detta beror på och jobbar med att förbättra situationen. Men det går inte alltid så fort eller alls ibland  . Så som sagt var inte oroliga för mitt uttryck "Deprimerande"  . Vill som sagt gärna få er att le eller skratta . 

Över till ett klart roligare ämne. Var inte hundra pigg utan rent av sömnig innan föreställningen igår www.engelholmsrevyn.se Någon i ensemblen var lite besviken över att det var så lite publik. Men lite kaffe och cocacola plus inställningen att varje publik oavsett mängd är en ny publik och ska givetvis få en så bra föreställning som möjligt. (Tävlings människan i mig har inte försvunnit) Och wow vad den lilla publiken var på hugget och klappade   med i sångerna, skrattade och lyfte stämningen jättemycket. Tack ska ni ha!

Nu är det faktiskt så att det blir lite jobb i ramverkstan innan två föreställningar med revyn kl.16.00 och kl.19.30 Varmt Välkomna

/Speakern

Har varit mycket revy under hösten och därmed har jag missat många torsdagar med Goa Volley Gänget. Men nu är den viktiga händelsen åter upptagen i kalendern. Har ju i och för sig lirat med ett Helsingborgsgäng så helt avhållsam har jag inte varit. Men en påtaglig reflektion nu när jag varit på flera ÖVK matcher den senaste tiden är ju. -Hur i hela fridens namn har jag kunna låta min kropp förfalla till detta överviktiga otränade stadie? Så när jag försöker och vill helhjärtat hoppa, smasha eller blocka som Örkelljunga pågarna så händer ingenting mer möjligen en mikroskopisk synlig lyftning från marken med max ett par tre cm..... Detta i kombination med att förlora set efter set gör att det känns deprimerande och ett och annat utbrott kom ut  

Så nu är det helt enkelt bara till att ta tag i det hela och sätta igång med kondition/motions träning    mellan volleyboll träningarna  

/Speakern

ps Jag fattar att jag inte kommer att hoppa lika högt som elitspelarna, för det har jag inte gjort under mina ygre år. Men att lyfta lite mer från marken eller åtminstone lura tyngdlagen lite hade ju varit kul.

  På Onsdagskvällen var det dags för Djungelderby då Örkelljunga skulle åka norrut till Hyltebruks djungel. Och vi fyllde min lilla minibuss och trodde vi skulle bli ganska ensamma att hejja på ÖVK pågarna. Lite sena (pga mig) hörde vi ÖVK, ÖVK, ÖVK vid inträdesbordet. Och mycket riktigt på "bortaläktaren" fanns redan andra ÖVK Supportrar och med trumma och Vuvvuzela tog vi (ca:25st) över läktarmatchen. Lite högt till taket tyckte vi det var några gånger, men annars fick nog ÖVK pågarna nästan känslan av att spela på hemmaplan    .

Antagligen vet ni nog redan att ÖVK vann detta "Djungelderby" och Coach Martin Olafsen sprang upp till oss ditresta och gjorde "High five" som tack för stödet. Det blev en lättsam hemresa. Och redan nu har jag hört röster höjas för att vi ska samla ihop oss och åka på fler bortamatcher. Det är ju faktiskt inte så långt till Sollentuna  .

/Speakern har vaknat      

Vill mest ge er ett livstecken och har en känsla av att bloggen(bloggens namn) går hand i hand med mina åtagande som Speaker. Alltså mer skrivkli i fingrarna när jag varit i farten med mikrofonen på något evenemang. Visserligen har det ju varit mycket revy föreställningar, men där har vi ju "myggor" så inte samma sak som nu senast då jag var i Djungelns Idrottshall. ÖVK mötte Habo och det blev en härlig 3-0 seger till Örkelljunga. Men bäst av allt så var det uppskattningen för "snackandet" från tränaren, spelare, funktionärer och publik! Tack jag återkommer gärna   

/Speakern "Baloo"