Jaha så var det då dags för andra gången (tisdag kväll) med volleygänget i Helsingborg. En stor vägbula vid Rönnowska lyckades riva bort en klammer till mitt ena avgasrör så det blev fiskebåt sista biten in på parkeringen. Bra början alltså. I första matchen och ganska tidigt kom det en skada i form utav en vrickad fot. Lite senare kom nästa skada och då var det en ljumske som sträcktes. Men det var inte på mig någon utav dessa skador uppkom, peppar peppar. Jeanette är av tufft virke så efter att ha legat med foten i högläge ett tag ville hon spela igen och gjorde så för hon spelade ju i mitt lag och ville ju vara med och  vinna. Men Rolfs ljumske gjorde att han avbröt och smög hem. Stort tack till Kenneth som hjälpte mig att linda om avgasröret så jag inte skulle tappa det på vägen hem. Och idag fick verkstaden i Hjärnarp sätta ett mer bestående tryckförband så nu går Ådin tyst igen. Får se om min kropp går lika tyst ikväll när det är dags för bodypump vad det nu betyder . Lite småstelt (mer än vanligt) känns det allt idag och tror nog att vågen börjar tala eller räkna rätt. Och detta trots att skägget växer!

/Speakern mot comeback