Har nu "bott" i vårt västra grannland Norge fyra veckor. Bara positiv inställning hade jag då jag fick jobb här. Varit i Norge sedan barnsben alltså sedan träskidornas tid som pappa Bruno tjärade i garaget hemma. Visst har även jag gillat "Norgehistorier" under ungdomen, men annars inte några fördomar som många har. Fast vissa saker upptäcker man ju inte förrän man vistas här under längre tid och under mer vardagliga förhållande som nu när jag jobbar här.

Om det är dåligt med användandet av blinkers (färdriktningsvisare) i Sverige så är den inte helt men nästan obefintlig här   . Nämde det för en mycket trevlig arbetskollega under upplärningen och han svarade: - Men du vet Norrmannen använder den ju inte för den fungerer, fungerer ikke, fungerer, fungerer ikke.....   .

Lite skämtsamt, men med en allvarlig underton och undran är hur Svenska Volleybollförbundet inte tänker?

Hur kan det först ske en uttagning till Landslagstruppen och sedan några veckor senare få ett MAIL utav Johan "Joe" Isaksson (Förbundskapten?) med kontrabesked att nu är du inte längre med i truppen! Ekonomiska besked och bantad trupp är anledningen, men kort därefter är ändå truppen större igen. Alltså har nya spelare tillkommit?

Nej nej nej så gör man inte!  Fy skäms Joe och Volleyförbundet som ju tom har en "Kommunikatiosstrateg" på sin lönelista!

Skulle kunna vara en dålig Norgehistoria som när en väg utvidgades och tog sin sträckning genom straffområdet på en fotbollsplan. Men när fotbollsklubbarna kom till sin begynnande vårträning var det inget skämt utan ett faktum.... 

/Tusenkonstnär